Att vara empatisk beskrivs ofta som att förstå andras känslor och att ha medkänsla med andra. Den som mobbar har tidigare generellt utmålats som empatilös eller lida av empatistörning. För att förstå, kunna förebygga och åtgärda mobbning är det viktigt att känna till långt mer än så gällande empatibegreppet i dess helhet. Forskning har ännu inte slutförts men viss bas har lagts i relationen mellan mobbning och empati.
Empati kan delas in i fyra undergrupper:
Affektiv Empati – Att känna och värdesätta vad den andra känner samt delvis kunna anpassa sitt handlande därefter. Flickor kan ha starkare begåvning än pojkar inom denna empatitypen.
Kognitiv empati – Att förstå vad den andra personen känner.
Empatisk Precision – Att kunna avgöra från vem känslan kommer, sig själv eller den andra personen.
Empatisk Omtanke – Att visa omtanke och besvara med medkänsla. För att empatisk omtanke ska kunna ske måste de tre andra begreppsbilderna uppfyllas och fungera tillsammans.
Mobbare är ofta väldigt skickliga på att manipulera omgivningen och sätta in mobbningen på sådant sätt där det skadar offret som mest och bäst. Om mobbaren inte kunnat tolka in andras känslor hade det varit svårare att mobba på olika direkta och indirekta förfinade samt illmariga sätt, vilka är vanligt förekommande. Forskning har rapporterat att mobbare kan vara duktigare inom kognitiv empati än inom affektiv empati. Mobbningsoffrets känslor värdesätts utefter mobbarens egna medvetna eller omedvetna ”mönster” istället för att vidarebearbetas till empatisk precision och omtanke samt medkänsla.
Fördomar, värderingar, åsikter och roller etc. styr hur empati ska utfalla. Om en annan person inte värdesätts, ses som svag, negativt annorlunda, avvikande eller rent av ett hot, kan empatisystemet få stå tillbaka. Istället aktiveras belöningssystemet när den på något sätt negativt stämplade personen far illa, likt vid mobbning. Det kan ge mobbaren falsk styrkekänsla och glädje att mobba och göra andra illa.
Som allra mest empati har man i allmänhet med de närmaste gruppmedlemmarna, medan man känner mindre eller inte alls för andra. Undantag finns hos empater som kan sägas vara högkänsligare individer, vilka själva kan fara väldigt illa av när någon annan mår dåligt eller skadas. Högkänsliga och försiktiga empater kan löpa högre risk för att utsättas för mobbning då de i regel är för snälla. Samtidigt kan de vara känsligare för mobbningen i sig och fara mer illa. Det finns också empater som ställer sig på mobbningsoffrets sida och säger ifrån. De har ofta väl utvecklad empatisk totalförmåga och inneboende styrka att vara lite tuffare.
När det gäller personer med AST – Autismspektrumtillstånd, har det tidigare sagts att de ofta saknar empati. Det stämmer inte eftersom personer med autism generellt både känner av och beaktar andras känslor samt medvetet eller omedvetet styr sitt handlande att vara mera fredligt. Däremot är autister mer benägna att drabbas av en typ av störning som kallas Alexitymi, vilken kännetecknas av att inte kunna känna igen eller styra känslor och att inte kunna klä sina tankar eller känslor i ord. Även andra personer utan autism kan ha Alexitymi. När det gäller barn med autism så kan de lättare utsättas för mobbning eftersom de av vissa okunniga ses som annorlunda och kanske även för att de är så snälla och empatiska att de inte markerar, säger ifrån eller ber om hjälp.
CS CLUB SCHYSST arbetar såväl som mot mobbning även mot främlingsfientlighet och rasism. Att inflika här är när grupper av personer gör varandra illa via mobbning och våld på till synes helt empatilösa sätt. Det behöver inte betyda att våldsverkarna är empatilösa. Däremot kan det finnas bakomliggande orsaker såsom familjeförhållanden, uppväxtförhållanden, kulturella skillnader och religion m.m.. Barndomen är nämligen den tid där vi färgas av omgivningen och lär grunderna i EQ – Emotionell Intelligens och vilka värderingar som gäller. Inom den specifika gruppen bildas ofta en subkultur som kan skilja sig rejält från samhällets normer och etik. Andra grupper eller individer kan som ovan nämnt nedvärderas och då finns risk att empatisystemet får stå tillbaka i förhållande till belöningssystemet när våld och mobbning sker.
Mobbning kan ibland handla om former av narcissism eller psykopati. Dessa människotyper kan också vara väldigt bra på att kognitivt pejla av andras känslor, för att utnyttja, manipulera, skada och själva vinna något på det.
Låg grad av empati i dess hela begrepp är anknutet till våldsamt beteende. Det kan vara så att våldsamt beteende grundas i osäkerhet och rädsla, vilket i sin tur kan bero på oförmåga att fullt ut förstå och hantera sin omgivning inbegripet andra enskilda individer. Eftersom empati är knutet till våldsamt beteende såsom mobbning, så är empatibegreppet viktigt att beakta och införliva både på individ och gruppnivå i skolans värld.
Ganska mycket har blivit diskuterat och utforskat då det gäller mobbning. Något som inte fått fullt tillräcklig uppmärksamhet är mobbning i relation till benägenhet för djurmisshandel.
2005 ställde Bill C. Henry och Cheryl E. Sanders i USA frågan om det fanns någon förbindelse. Deras forskningsgenomgång visar tydlig data gällande att barn som mobbar har en positivare attityd gentemot våld, och att mobbarna senare i livet löper större risk att vara involverade i drogmissbruk, kriminalitet och familjevåld. Ytterligare grupp som utmärker sig är de som både mobbat och utsatts för mobbning. De tillhör gruppen som mest sannolikt förblir mobbare även i vuxen ålder. Sammanfallande med detta vålds- och missbruksmönster är att barn som utfört djurmisshandel senare i livet rapporteras infalla i dylika mönster. Vidare visar det sig vara mer troligt att yngre djurmisshandlare likt mobbare, har positivare attityd gentemot våld, samtidigt som det är mer troligt att de visar positiv inställning för våld emot barn och kvinnor.
Olika faktorer utmålas som predisponerande för mobbning och djurmisshandel. Det kan röra sig om våld och/eller missbruk samt djurmisshandel i familjen, brist på positiv kontakt mellan föräldrar och barn, undermålig kosthållning, dåliga levnadsvanor i övrigt, pedofili, personlighetsstörning, utåtagerande diagnoser etc.
Bristen av empati, aggressioner och våldsamhet framhålls som situationsutlösande. Offren tenderar vara de som på något sätt utmärker sig som svagare. Djur räknas också som svagare. Länkarna mellan olika predisponerande faktorer, mobbning och djurmisshandel sammanfaller ganska tydligt. Dock föreslår senare utförd forskning att det kan finnas vissa skillnader, bl.a. i att djurmisshandlare har mer uttalade problem med känslokallhet och att de uppvisar sadistiska drag.
Även om mobbning och djurmisshandel hos vissa individer sammanfaller så betyder det inte att alla mobbare är djurmisshandlare eller att alla djurmisshandlare är mobbare. Grymhet mot djur och mobbning kan dock förknippas med ett brett spektrum av olika antisociala beteenden. Vidare studier får visa hur de etiologiska grunderna samstämmer hos de olika grupperna av förövare.
Mina erfarenheter av mobbning som skolbarn är att några av de värsta mobbarna också var väldigt elaka mot djur, t.ex. mot hundar, katter, ankor med dess ankungar, duvor och grodor. Dessa mobbare var även kriminellt belastade och kom från familjer med problem.
Tyvärr finns i Sverige och andra länder klart uttalad tendens att mobbade skolbarn utpekas som syndabockar eller att de missuppfattar. Inte sällan går mobbarna mer fria medan mobboffren vidare kan utsättas eller blir förflyttade. Med forskningen och evidensen som utgångspunkt vore det lämpligt att mobbarna och deras hemsituation noggrant utreds. Samtidigt är det fel att den som utsätts för mobbning ska behöva straffas ytterligare genom att behöva byta klass. CS CLUB SCHYSST kommer åter till detta ämne då det finns mycket att diskutera och framföra. Både mobbare, den som mobbas, hela klassen samt skolan behöver hjälp.
Barn och ungdomar är fantasirika, livliga och tända på att lära sig nya saker. I barn- och
ungdomsåren upplevs känslor intensivt och snabbt växlande mellan att vara arg, ledsen, sur, glad, deppig o.s.v. Det går att jämföra med att åka berg- och dalbana. Vissa dagar kan det kännas jobbigt och nere, andra dagar kan det kännas som om allt är på topp. Ibland kan allt kännas helt snurrigt och vilse, det är då vi hamnat i loopen. I takt med att vi blir äldre planas den känslomässiga berg- och dalbanan ut, loopen kanske försvinner. Att träna på att förstå och hantera både sina egna och andras känslor är viktigt.
Möter vi som unga en svårighet kan denna kännas besvärligare att klara av än vad den egentligen är. Det är då lätt att ge upp inför känslan att inte klara av svårigheten. Somliga klarar av mer påfrestningar medan andra är känsligare och reagerar mer när något händer. En del visar sina känslor tydligt genom kroppsspråk, ord och handling. Andra stänger inne sina känslor inom sig och visar inte lika tydligt vad de känner. Det kan vara svårt att förstå en annan persons känslor, då den kanske inte reagerar likadant som du själv när något händer. Alla är olika.
För vissa känns det roligt och spännande att leka med andras känslor och driva med dem så de blir arga eller ledsna. Vid enstaka tillfällen där nedlåtande kommentarer eller på annat sätt sårande handling görs, kallas det kränkning. Upprepas detta oftare och systematiskt kallas det mobbning.
Kroppsspråket använder vi alla mer eller mindre. Vi visar genom miner, rörelser och hållning vad vi menar och hur vi känner oss. Om maten inte är god kan vi visa det genom att göra en grimas. När vi pratar kan vi gestikulera för att bli ännu tydligare i det vi säger. Att räcka finger eller tunga är också kroppsspråk. Det är inte säkert att en person alltid visar samma känslor med både språket och kroppsspråket. Tänk dig någon som säger sig vara glad men samtidigt visar med ögon och miner att den är olycklig, eller någon som säger sig inte vara arg men visar det genom att knyta händerna och se hotfull ut. Svenskar är i regel mer återhållsamma än folk från andra länder när det gäller kroppsspråk och att visa känslor överhuvudtaget. Det kan kännas konstigt, annorlunda och skrämmande att möta någon från en annan kultur.
Den största delen av ett budskap vi förmedlar till varandra, förmedlas genom kroppsspråk och röstläge och inte genom orden vi säger. Kroppsspråk kan användas för att mobba någon psykiskt och det kan såra precis lika mycket, eller mer, än fysisk mobbning där man buffas, knuffas och slåss.
Känslor kan kännas och upplevas i olika delar av kroppen. T.ex. oro i magen, ilska i musklerna och spänning i tinningarna. Hur och var man känner och upplever sina känslor är olika från person till annan.
Hjärnan och känslor
Det går att utföra samtalet utan en modell av hjärnan men sådan modell förklarar och konkretiserar lite bättre vad som är bra att tala om. Nedan ses en modell av den mänskliga hjärnan, som går att plocka isär då det limbiska systemet (den undermedvetna delen av hjärnan) kommer att vara aktuell i samtalet.
Vilken tror du är smartast, den mänskliga hjärnan eller datorn? Visserligen kan datorer räkna ut långa och svåra tal samt hantera mycket information oerhört snabbt, men den mänskliga hjärnan måste ses som smartare eftersom vi bl.a. har känslor och tankar och om vi vill på så sätt kan fundera ut saker och ting, som viktiga lösningar på samhällsproblem eller hur vi på bästa och säkraste sätt kan göra något utan att utsätta oss för onödig fara.
Det görs försök att skapa datorer som fungerar som människor. Hittills har försöken inte lyckats. Den mänskliga hjärnan är väldigt komplicerad, de som provat har inte lyckats skapa datorer med mänskliga känslor, mänskligt förnuft, konsekvenstänkande, minne, mänsklig problemlösningsförmåga eller planeringsförmåga.
Trots att hjärnans storlek bara är två procent av hela kroppen använder den ungefär 20 procent av den energi kroppen behöver. Hjärnan är skrynklad/veckad för att ta så lite plats som möjligt. Vecklar vi ut de två hjärnhalvorna blir storleken som två extra stora pizzor. Hjärnan består av flera olika delar med olika funktioner, som med hjälp av väldigt många kopplingar sänder information och samarbetar med varandra.
Hjärnan arbetar hela tiden för att sortera och bearbeta all ”information” vi möter. Hjärnan arbetar också för att styra vår kropp, t.ex. hjärtat, lungorna, magen, tillväxt m.m. Med andra ord så är hjärnan kroppens kontrolltorn. Hjärnan måste snabbt bli informerad om våra behov för att kunna tillgodose dem.
Diskutera lite om vilka olika behov vi har när det gäller känslor, t.ex. hunger, värme, sömn.
Vi ska nu koncentrera oss på hur hjärnan och några av våra känslor fungerar. För att göra det hela lättare att förstå delar vi upp hjärnan i två delar:
1. Den medvetna 2. Den omedvetna
1. Den medvetna delen av hjärnan:
Den medvetna delen av hjärnan använder vi t.ex. för att planera, förstå hur saker och ting hänger ihop, lära oss nya saker, tänka ut vad som händer om vi gör på ett visst sätt, styra oss själva genom kroppsrörelse eller handling. Detta medvetande sitter särskilt innanför vår panna. Kupa handen över pannan. Det du har under handen är ditt förnuft, det som gör att du kan resonera med dig själv och andra. Du har säkert sett någon som funderar riktigt intensivt och lägger handen eller sätter några fingrar på pannan. Det är innanför pannbenet i den främre delen av hjärnan vårt medvetande sitter. Det är där vi formar våra tankar.
2. Den undermedvetna delen av hjärnan:
Den undermedvetna delen av hjärnan arbetar utan att vi tänker på det. Den styr kroppsfunktionerna och ser till att vi överlever. Tänk om vi medvetet med tankens hjälp hade behövt styra våra kroppsfunktioner. – Nu ska hjärtat slå…. Nu ska lungorna ta ett andetag…. Nu ska magen smälta maten…. Nu ska immunförsvaret ge sig på förkylningsbakterierna…. Nu ska kroppen växa…. Nu ska kroppen bli trött för det är dags att vila eller sova…. Nu ska tarmarna ta hand om all energi från maten…. o.s.v. Vad jobbigt det hade varit, vi hade nog inte fått tid över till något annat! Tur att den undermedvetna delen av hjärnan finns och är så duktig på att arbeta.
I den undermedvetna delen av hjärnan finns livsviktiga delar av vårt känslosystem. Ungefär två och en halv centimeter innanför varje tinning sitter en nötstor del av känslosystemet som kallas för amygdala. Amygdala är vårt alarmsystem som är till för skydd och försvar. Sedan miljontals år tillbaka är amygdala programmerad att skydda oss för faror som höga höjder, reptiler, predatorer, och spindlar m.m. Om du utsätts för några av dessa faror skickar amygdala blixtsnabbt ut signaler i kroppen som gör att du blir rädd eller arg. Om du råkar ut för något som amygdala ser som ett hot mot ditt liv så kan du bli rädd och fly, arg och kämpa eller fastfrusen och kanske ge upp. Ibland är det så att vi vid fara först fryser fast och försöker upptäcka vad faran är, sedan fatta rätt beslut om vi ska kunna slappna av, fly eller kämpa.
Amygdala är de två rödmarkerade områdena på bilden ovan. Amygdala arbetar och skickar signaler så snabbt att vi inte alltid hinner uppfatta och tänka till om faran verkligen är en fara, innan vi har reagerat.
(Tack till Bruno Dubuc för bilden)
När vi upplever något genom syn, hörsel eller känsel kopplas informationen vidare av thalamus. Informationen skickas direkt till amygdala via en snabbare väg och till medvetandet via en långsammare väg. Amygdala får signalen först och därför hinner vi inte alltid balansera reaktionen. (Tack till Bruno Dubuc för bilden)
Du har säkert varit ute i skogen och vandrat och trampat på en gren så att det prasslat till jämte dig, eller hört prasslet i löven från en groda eller mus. Kanske har något på ditt rum trillat ned eller rört på sig så du har blivit rädd. Amygdala reagerar direkt och skickar ut signaler genom nervsystemet så att du fryser fast, ryggar tillbaka, hoppar undan eller är beredd till kamp. Först efter den första reaktionen förstår vi i vår medvetna del av hjärnan att det inte var någon fara. Amygdala är till för att skydda oss och kan därför inte chansa på att det inte var någon fara när det prasslade till i löven eller rörde sig och lät i rummet. Kanske kunde det vara det en livsfarlig orm där som gjorde sig beredd att hugga, för att den i sin tur var rädd för dig som kom klampande eller var i närheten. Djur och reptiler har liknande undermedvetna känslosystem som vi människor.
Amygdala är bra på att läsa av människors ansiktsuttryck. Tänk dig någon som går emot dig eller passerar en bit ifrån dig och ser riktigt arg ut. Den personen skulle kanske kunna vara en fara för dig och då måste amygdala reagera. (Diskutera om hur amygdala kan reagera.)
Amygdala kan också läsa av andra människors ansiktsuttryck när de är rädda.
(Gör följande experiment utan att förvarna barnet du talar med: Titta skräckslaget en bit vid sidan om eleven och en liten bit bakom denne. Vänta på reaktionen. Fråga sedan hur eleven kände det. Amygdala lär här ha reagerat och varnat barnet för fara. Vissa barn reagerar inte nämnvärt medan andra kan hoppa upp ur stolen eller frysa fast. Reaktionen är individuell.)
Amygdala kan också känna igen ljud och lukter och varna för fara om det behövs. Amygdala minns och jämför nya upplevelser med sitt minne. Allt i en hiskelig hastighet.
Amygdala är alltså till för att skydda våra liv. Trots detta kan amygdala överreagera och göra oss skada. Den undermedvetna delen av hjärnan (som fortfarande lever kvar i urminnes tider, även kallad reptilhjärnan) har inte utvecklats vidare så som den medvetna delen av hjärnan gjort. Medvetet kan vi förstå att något inte är så farligt att vi måste reagera genom att frysa fast, fly eller kämpa, men amygdala är snabbare än tanken och därför gör vi fel ibland. Vi kan bli så rädda eller arga att vi fryser fast, flyr eller slåss och därför riskerar att skada oss själva eller andra.
Amygdala har fått smeknamn som kaparhjärnan just för att den arbetar snabbare än vårt medvetande.
Genom att lära dig de signaler av ilska och rädsla som din amygdala sänder ut i kroppen, kan du lära dig att medvetet balansera dina känslor och ditt handlande i olika situationer.
Genom att tänka mindre bra tankar kan vi skicka signaler från vårt medvetande till amygdala som alarmerar och gör oss rädda eller arga. Vi kan därför hamna i en slags rädslo- eller ilskekarusell som snurrar allt snabbare.
Det är bra att öva på sådana situationer där vi upplever någon form av ilska eller rädsla. Amygdala lär sig bäst genom övning, alltså inte bara genom att vi tänker på situationen. Först ska vi tänka ut bra sätt att vara och säga, då är vi förberedda. Sedan gäller det att ta det lugnt i situationen och försöka balansera känslorna genom att använda förnuftet.
Tänk på att amygdala kan ljuga. Låt dig inte luras av somliga signaler som amygdala skickar.
Amygdala och mobbning
Mobbning kan ganska ofta bero på känslor där amygdala är inblandad. Kanske är man omedvetet hotad av eller rädd för något som rör och kännetecknas den som mobbas, t.ex. handikapp, försiktighet, kunskap eller skönhet. Det kan också vara så att mobbaren undermedvetet på annat sätt uppfattar mobbningsoffret som annorlunda, t.ex. en annan dialekt, ett annat språk eller hudfärg.
Amygdala och hjärnan kan lära fel och reagerar sedan grovt och kan generalisera. Har man en gång t.ex. av en person med kort svart hår och svarta glasögon utsatts för något som skrämt eller irriterat, så kan amygdala sedan reagera när man möter en liknande person. På samma sätt kan mobbning uppstå. Har man t.ex. sett en film där en person utmålas som tönt så kan man sedan tycka att personer som liknar denne är töntar.
Ouppklarade händelser kan leda till känslor som man sedan bär runt på. Tar vi känslan ilska som exempel så är den som en kompassvisare. Ilskan går ut över personer och saker som inte förtjänar det. Även här är amygdala inblandad. Mobbning kan börja för att mobbaren inte mår bra och riktar sitt dåliga mående mot andra. Känslorna kan också riktas mot en själv och blir då till självmobbning.
Här är det också intressant att prata om grupptryck. När någon i en grupp börjar mobba en utomstående på aggressivt sätt kan andra gruppmedlemmar haka på mobbningen på samma sätt. Gruppen är konform, arbetar tillsammans, samtidigt som amygdala kan tolka in det aggressiva från den som startar mobbningen och sända signaler som gör att gruppmedlemmarna gör likadant. Det kan eskalera och spinna på gruppens ilska. Viktigt att tänka på är att ilska egentligen är till för försvar.
Ytterligare exempel är att vissa individer blir arga om någon tittar på dem. Det kan ha med bakomliggande känsloläge att göra och att amygdala jobbar på utan att förnuftet kopplas in. Det kan vara så att en blick känns hotfull även om den inte är det. Det är normalt att titta till på folk i sin omgivning. Antingen för nyfikenhets skull etc., eller för en snabb undermedveten koll om den andra personen kan innebära ett hot.
Så fungerar känslor
Känslor ger information och är uppmärksamhetsstyrda.
Exempel:
Tänk dig att du vandrar barfota på ett gammalt plankgolv. Plötslig får du en speta i foten. Aj, det gör ont! Du har då fått information om att något hänt med foten. Din uppmärksamhet styrs till foten och du ser spetan som du pillar bort.
Alla känslor är inte så lätta att förstå som när spetan satte sig i foten och det gjorde ont. Vissa känslor är mindre tydliga och avslöjar inte orsaken till känslan. De ger t.ex. information att något är mindre bra men styr inte uppmärksamheten mot orsaken till känslan.
Exempel:
a)
I`s mamma och pappa brukade bråka när familjen gått och lagt sig. I brukade lägga kudden över huvudet och gråta. På dagarna i skolan var I irriterad och blev arg på lärare och kamrater för minsta lilla orsak. I visste inte att irritationen och ilskan berodde på föräldrarnas gräl, därför styrdes I´s mindre bra känslor emot dem som ställde minsta lilla krav eller var till minsta lilla problem för I. Det var de som I hade uppmärksamheten på just då.
b)
P´s mamma och pappa bråkade också på kvällarna. P brukade låsa dörren till sitt rum och spela musik för att slippa höra. Liksom I kände P sig också irriterad och arg på dagarna i skolan. P visade inte sina känslor lika tydligt som I utan höll dem istället inom sig. P var sådan att P ofta funderade på och var uppmärksam på hur P själv gjorde och var i olika situationer. Eftersom P ofta hade uppmärksamheten riktad emot sig själv styrdes känslan av irritation och ilska emot sig själv. P tyckte inte längre att P klarade av någonting bra eller var lika bra som andra. Det fick P att känna sig väldigt ledsen.
c)
S föräldrar bråkade också med varandra. S brukade hoppa ut genom fönstret när de bråkade. S kände sig förtvivlad över att inte kunna göra något åt det hela. S blev argare och argare där S gick på trottoaren. Längre fram stod en snygg motorcykel. S ställde sig att titta på den. Plötsligt sparkade S till den så den välte. S känslor av förtvivlan och ilska gick ut över motorcykel eftersom S hade uppmärksamheten riktad emot den.
d)
K hade gått och lagt sig sent. K var ordentligt trött på morgonen. Någon hade ställt en stol framför toalettdörren. K blev väldigt arg på stolen och kastade den hårt in i väggen.
e)
L var mobbad av två andra i plugget. Eftersom L var rädd för de andra vågade L inte försvara sig. L´s rädsla och förtvivlan gick ut i ilska och mobbing över E eftersom L ofta brukade titta på E och tycka att E´s kläder var fula. L kände sig inte rädd för E utan kände sig istället överlägsen.
Sammanfattningsvis är det så att om vi av någon eller några orsaker har hamnat i ett mindre bra stämningsläge riskerar vi att avreagera oss på det vi för tillfället har uppmärksamheten på, d.v.s. annan person, oss själva, djur, natur eller ting om vi känner minsta motstånd eller svårighet i mötet.
Klär du känslorna i ord blir det lättare att acceptera, förstå och hantera dem. Det är bra att ha någon kompis eller vuxen att diskutera sina känslor med. Att klä sina känslor i ord är mycket viktigt för att kunna må bra, känna glädje, förstå sig själv och andra.
Metafor:
Tänk dig att du inte har några kläder på dig. Du hade säkert inte velat gå utanför huset du bor i. Du hade inte heller släppt in vem som helst till dig, kanske inte någon alls. Lite likadant är det med känslor. Kan vi inte klä våra känslor i ord stannar de inom oss. Om vi stänger inne våra känslor kan det vara svårt att känslomässigt släppa någon annan inpå sig och få förtroende för den personen. Det kan också vara svårt att komma överens med kompisar och andra, om vi inte har koll på våra egna känslor.
Klär vi inte våra känslor i ord kan de visa sig t.ex. genom oro och stress, deppighet eller kanske ilska emot någon, sig själv eller något. Det kan också bli så att vi inte orkar gå till skolan/arbetet eller att vi hela tiden känner oss olyckliga m.m. Det kan vara mycket jobbigt att inte veta vad det beror på att man känner sig på ett visst sätt.
Viktigt att tänka på:
Ibland kan känslor ljuga. T.ex. om vi känner oss ensamma är det vanligt att tänka att det inte finns någon som bryr sig om. Ibland kan vi känna ilska emot någon som vi egentligen tycker väldigt mycket om, det kan nästan kännas som hat mot den personen. Svartsjuka är ett sådant exempel. Därför är det viktigt att utmana känslorna vi har, för att se om de verkligen stämmer.
Lite om hur tankar och känslor hänger ihop:
Om man hamnar i en situation som aldrig upplevts innan, tänker man troligen till och analyserar därigenom det som upplevs. Det kan vara en situation som man inte klarar av så bra. Man kanske tänker: ”Jag är värdelös på det här.” Tankarna i sin tur leder till känslan av att vara misslyckad och inte vara duktig. Nästa gång man hamnar i samma situation kan de känslorna komma fram direkt, utan att man analyserar situationen först. Det kan leda till handling utefter efter känslorna och inte efter vad man egentligen vill eller verkligen kan.
Exempel:
F hade tidigare misslyckats ordentligt med ett stort matteprov. F hade redan innan provet varit helt säker på att misslyckas och tänkte därför mindre bra tankar om sig själv och om sina mattekunskaper. Dessa tankar gjorde att F kände orolig och ledsen. Redan kvällen innan nästa matteprov kände F sig orolig och ledsen. Därför stannade F hemma från skolan dagen därpå.
K som bor i en större stad, blev under första matchen först inte glad när hemmalaget gjorde mål. Orsaken till det var att K inte kände till reglerna för fotboll och inte heller visste vad sporten går ut på. K´s pappa förklarade vad som gäller när hemmalaget och det andra laget gör mål. K funderade lite och kände sig glad över lagets mål. Nästa gång de gjorde mål blev K glad direkt utan att först fundera. Glädjekänslan kom automatiskt. K kopierade också sin pappas känslor och känslouttryck och skrek därför ibland domarjävel.
Ytterligare förklaringsmodell:
Hjärnans funktioner kan liknas lite vid en dators.
I en dator finns arbetsminne och hårddisk. Arbetsminnet är det minne som hanterar det man för tillfället gör på datorn, t.ex. skriver i programmet Word. Genom att klicka på spara så sparas det man skrivit på datorns hårddisk. Sedan går det väldigt snabbt att hämta fram den sparade texten.
I hjärnan finns arbetsminne och långtidsminne (hårddisk). En ny situation du råkar ut för analyserar du i ditt arbetsminne. Det du då tänker och känner sparas/lagras i långtidsminnet. Nästa gång du råkar ut för samma situation hämtas de tankarna och känslorna fram automatiskt.
För att kunna ändra på mindre bra känslor och tankar vi kan ha i vissa situationer, krävs det att vi medvetet hämtar fram dem och försöker tänka på ett nytt och bättre sätt. Det är ungefär som att hämta fram en felstavad text man tidigare sparat på datorns hårddisk och rätta stavfelen, för att sedan spara texten igen. Alla stavar vi fel ibland, alla tänker vi mindre bra om oss själva ibland. Somliga gånger upptäcker vi stavfel och mindre bra tankar själva. Andra gånger behöver vi hjälp att rätta till dessa.
Metafor:
De känslor man skapar hos sig själv genom att tänka bra eller mindre bra, kommer i fortsättningen att fungera som en slags motor. Denna motor kan dra med en dit man inte vill, eller också dit man alltid önskat. Motorn behöver hela tiden nytt bränsle för att fungera. Bra tankar är bra bränsle som gör att motorn tar dig framåt och över jobbiga backar. Mindre bra tankar är dåligt bränsle och gör motorn svag, den orkar inte driva dig framåt över jobbiga backar på ett bra sätt.
Livet är ibland som en specialsträcka på ett rally, med tuff och svår körning, där det gäller att plocka poäng. För att klara denna körning lyssnar föraren på sin medhjälpare kartläsaren. Motorn drivs av specialbränsle som gör den extra stark.
Vad tror du händer om föraren väljer att köra utan kartläsaren? (Vad händer om du försöker leva livet utan att lyssna på andra som kan hjälpa dig?)
Vad tror du händer om föraren väljer att köra utan kartläsare och dessutom har mindre bra bränsle i tanken? (Vad händer om du väljer att försöka leva livet utan att lyssna på andra som kan hjälpa dig, samtidigt som du tänker mindre bra tankar och har mindre bra känslor om dig själv?)
Vad tror du händer om föraren tänker för bra tankar om sin körförmåga? (Vad händer om du tänker för bra tankar om din egen förmåga att klara av saker och ting i livet?)
Tänkvärt:
Att tänka mindre bra tankar om dig själv känns jobbigt. De mindre bra tankarna kan lätt komma att dominera tankar, känslor och därför också handlande i olika situationer. Självförtroendet och självbilden blir inte i en förlängning bättre av att tänka, känna och handla mindre bra.
Att tänka bra tankar om sig själv känns bra, ger utrymme för nya idéer, ny kunskap och styr handlandet till att bli mer stabilt och accepterat av andra. Självförtroendet och självbilden stärks genom att tänka, känna och handla på bra sätt.
Vi använder cookies för bästa möjliga upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter använda CS CLUB SCHYSST kommer vi att anta att du godkänner cookies.OKIntegritetspolicy
