Kritiken mot Friends och tankar kring det

Friends får återkommande mycket skarp kritik från en legitimerad psykolog och författare. Artikel efter annan rullas ut i olika tidningar och det riktigt osar svavel mot Friends.

Psykologen menar att Friends misslyckats med sina anti-mobbningskampanjer och att de inte talar om den statistiska sanningen, utan istället förvrängt den till deras fördel. 

Att Friends inte rår på mobbningen är något Club Schysst håller med om. Dock har de tagit fram statistik som mycket väl kan vara sanningsenlig, gällande hur många som är mobbade på våra skolor idag. Det är många och statistiken pekar på eskalerande tal. 

Friends räcker inte till

Insatsen som Friends lägger ned räcker inte till för att motverka mobbningen. Då måste vi titta på varför.

En teori är att de är för snälla. De uppvaktar inte politiker och kritiserar inte det politiska klimatet som direkt och indirekt lär våra barn att mobbning är ett vinnande maktmedel. Frågan är om Friends med tydlighet kritiserat Skolverket och våra kommuner som struntar i att lagar och regler ska upprätthållas? 

Det verkar som att Friends är för flata och håller sig inom tystnadskorridoren samt inom ramen för PK politisk korrekthet. Det går inte att göra så när ett folkhälsoproblem som mobbning vaktar dörren. Då måste man gå ut starkt med murbräckan och på enad front. Det räcker inte att göra reklam för sig själva på bensinmackar och affischer. 

Mobbning ägs som problem av politiker och tjänstemän

Om vi ser på mobbningen i skolor så vore det mycket enkelt att kväsa denna, om man bara ville. Aktuella politiker och tjänstemän varken vill eller vet hur man gör. De motarbetar ofta öppet, t.ex. när föräldrar anmäler att deras barn mobbas. Istället för rättmätiga åtgärder riktas fula insatser mot föräldrarna som till varje pris ska karaktärsmördas. Man skyller dessutom mobbningen på det mobbade barnet. 

Kommunjurister och andra jurister samt advokater har satt i system att skylla på det mobbade barnet. De borde skämmas men tänker PENGAR. Där har vi ett problem till, pengar och ett allt mer odemokratiskt samhälle. Föräldrarna ska tydligen inte ha något att säga till om. även om de har helt rätt i sak. 

Ingen vårdinstans vill hjälpa de mobbade barnen som mår dåligt. Alla hänvisar till BUP, som milt sagt är under isen och inte heller vill handha mobbningsärenden. De flesta vet men ändå talas det tyst om dessa enorma problem. Mobbade barn blir utelämnade till de elaka tjänstemännen och politikerna samt rättssystemets illvilja. 

Vad har psykologen själv tillfört?

Med de kritiska artikeltexterna framhåller sig psykologen som författare och att han i decennier jobbat mot mobbning och kränkning. Hur långt har psykologen själv nått i sitt jobb? Märkbara avtryck kan inte hittas oss veterligen. Mobbningen ökar.  

Vad krävs?

Det krävs samarbete för att vi ska nå resultat. Jag som driver Club Schysst har kontaktat Friends flera gånger med anledning av min forskning och mitt arbete i sak. Friends ville inte ens ta del utav arbetet. De hänvisade till att de själva utför forskning. Detta om något blir också solk för Friends, anser jag. Att inte ha vilja att samarbeta kring ett enormt problem, som de bevisligen inte lyckas lösa, det är rent ut sagt ynkligt, för att ta bladet från munnen. 

Det är just att ta bladet från munnen vi behöver göra. Skrota tystnadskorridoren, återinför tjänstemannaansvaret och begrav den politiska korrektheten. Se också till att Barnkonventionen som lag appliceras i sin helhet gentemot mobbning i skolorna. Allt för barnens skull.

Referens

Debatt: Friends har spelat ut sin roll, Christer Olsson, legitimerad psykolog och författare, Värmlands Dagblad, 2022-07-17.