månadsarkiv: oktober 2024

Musik Mot Mobbning - Vi offras mobbaren går fri

Vi offras mobbaren går fri – Musik Mot Mobbning

Vi offras mobbaren går fri

Låten ”Vi offras mobbaren går fri” av CS Club Schysst belyser med ordentligt djup den smärtsamma verkligheten som många utsatta elever möter i skolan. Texten ger röst åt de som mobbas och pekar på den djupa orättvisa som ofta sker – att det är offret som tvingas lämna, medan mobbaren får stanna kvar. Genom starka och ärliga verser beskriver låten en känsla av övergivenhet och smärta, där skolledare och samhället blundar för det som pågår.

Refrängen upprepar budskapet om att ingen ser eller bryr sig om den utsatte, och att den som mobbar inte får några konsekvenser. Låten är en kraftfull protest mot den brist på handling som lämnar mobbningsoffren ensamma i mörkret, medan orättvisan fortsätter.

I tredje versen uppmanas alla att ta ansvar och agera, att förstå den smärta som mobbning orsakar och inse att ingen verkligen kan förstå förrän de själva känner den. Texten är både ett rop på hjälp och en uppmaning till förändring. Den fångar den frustration och sorg som mobbningsoffer bär på, men lyfter också vikten av att stå upp mot orättvisor och stötta dem som behöver det mest.

Med starka, nakna känslor och en skarp kritik av samhällets misslyckande att skydda de svagaste, är ”Vi offras mobbaren går fri” en stark påminnelse om att vi alla har ett ansvar att bekämpa mobbning och skapa rättvisa.

Lyssna på – Vi offras mobbaren går fri

Vi offras mobbaren går fri (Fistfunk deep house remix)

Vi offras  mobbaren går fri – Text (Lyrics)

[Vers 1:]
Vad ska man göra när mobbarna härjar?
Själen skriker, och plågas varje dag.
Blundar ni nu, så är feghet allt jag ser,
Vi står ensamma, ni som borde stå upp för oss.
Mobbaren skyddas, deras ord blir till sång,
Offret får fly, men smärtan den sitter så lång.
Rektorn ser på, och blundar för sanning,
Vi lämnas i mörkret, utan hopp eller handling.

[Refräng]
Mobbaren får stanna, vi kastas ut,
Ingen ser oss, ingen bryr sig,
det är helvetet på jorden, ta mig på orden.
Offret får gå, medan de får va kvar,
Orättvisan härskar, och vi bär på alla sår.
Vi offras, vi faller, de står kvar,
Det här är ingen dröm, det är livet vi får.

[Vers 2]
Skolan får skydd, skolinspektionen är blind,
Vad hjälper en liten slant när man förlorat sitt mind?
Politiker har sin makt som de vill behålla,
Men vi står här med känslan av att falla.
Det är som en film, en repris varje gång,
Vad har vi gjort för att få denna sorg?
BUP har inga svar, bara fler frågor,
Men ingen lösning på alla våra plågor.

[Refräng]
Mobbaren får stanna, vi kastas ut,
Ingen ser oss, ingen bryr sig,
det är helvetet på jorden, ta mig på orden.
Offret får gå, medan de får va kvar,
Orättvisan härskar, och vi bär på alla sår.
(Offret) offras, vi faller, de står kvar,
Det här är ingen dröm, det är livet vi får.

[Vers 3]
Ta tag i detta nu, hjälp oss upp ur hålet,
bekämpa det onda stålet. Här säger vi ifrån,
med värsta vrålet. Vill ni mobba,
ställ er framför spegeln, gör det mot er själva.
Känn smärtan från topp till tå, den går inte att rå på.
Det är först när man upplever, som kunskapen finns,
då mår man inte längre som en prins.

[Bridge]
Varför skyddar ni de som skadar oss så?
Ta en titt i spegeln och se på er själva ändå.
Känn vår smärta från topp till tå,
Ni kan aldrig förstå, hur djupt den kommer gå.

[Refräng]
Mobbaren får stanna, vi kastas ut,
Ingen ser oss, ingen bryr sig,
det är helvetet på jorden, ta mig på orden.
Offret får gå, medan de får va kvar,
Orättvisan härskar, och vi bär på alla sår.
(Offret) offras, vi faller, de står kvar,
Det här är ingen dröm, det är livet vi får.

ingen vill vara där, en låt om och mot mobbning

Ingen vill vara där – En låt om och mot mobbning

Ingen vill vara där – låten om mobbning

”Ingen vill vara där” är den första låten från CS Club Schysst, ett projekt som drivs av Jerker Andersson med fokus på att bekämpa mobbning, främlingsfientlighet, rasism, våld, kriminalitet och droger. Låten är en del av ett bredare initiativ för att sprida budskap om empati och rättvisa, och att stärka unga att säga ifrån när de ser orättvisor som mobbning.

Med sin bakgrund som professionell DJ har Andersson aka DJ Fistfunk skapat en energifylld låt som finns såväl i såväl radioversion som uptempo och house remixer med dansanta beats, med ett allvarligt och angeläget budskap om mobbningens destruktiva och bortsedda effekter. Texten i ”Ingen vill vara där” lyfter fram hur ingen egentligen vill vara en del av eller bli utsatt för mobbning, och uttrycker en stark vilja att förändra miljöer där sådan negativitet frodas. Låten är både direkt och känslomässigt laddad, med en uppmaning till lyssnarna att agera mot mobbning och skapa ett mer inkluderande och vänligt samhälle.

Musikaliskt kombineras rytmer med en mer eftertänksam lyrik, vilket gör att låten både fungerar som radiolyssning, ett dansvänligt spår och en plattform för att nå ut med ett viktigt socialt budskap. Det är en låt som ämnas engagera både genom sitt drivande sound och genom sitt tydliga budskap om solidaritet och att stå upp mot mobbning och orättvisor.

Se texten (lyrics) under låtvalen här.

Ingen vill vara där (radio edit)

Ingen vill vara där (Fistfunk uptempo remix)

Ingen vill vara där (Fistfunk house remix)

Ingen vill vara där – text (lyrics)

Vers 1:
Mobbare slår ner dig, krossar ditt självförtroende,
Ord kastas som knivar, målet – ren förolämpning.
Wannabes, pretenders, tror de är något stort,
Men inuti är de små, svaga, utan ord.
Bara en fläck, på den här stora, runda jord.
Hangarounds som hänger på, ingen visar ryggrad,
Flockmentalitet, hjärnan lika svag som en badboll.
De fattar inget, tror att de har kontroll,
Men en dag faller fasaden, då ångrar de varje roll.

Refräng:
Vem vill ha det så här? Ingen, vi vet ju hur det känns,
Skolan blundar, skiter i hur du mår, ingen bryr sig ens.
Friends är där, men mobbningen växer år för år,
Grisar härjar, kaoset fortsätter, det bara går.
Vem står upp för oss? Regeringen, var är ni?
Vi faller ner i mörkret, och ni blundar, ser ni inte vad vi blir?
Så här kan vi inte låta det fortsätta, nej, vi måste stå upp nu.

Vers 2:
Mobbning förstör själar, lämnar ärr som aldrig läks,
Skolan ser det, men gör inget – som om de bara blundar.
De pratar om regler, men handlingen saknas,
Som om de själva är en del, i det dolda det skrattas.
Och mobbarna? Bara fega wannabes i förklädnad,
Pretenders som stapplar fram, fast i osynlig kedja.
Men tro mig, det slår tillbaka, allt de gör ger sår,
Varje ond gärning, blir deras svaghet tills slutet når.

Refräng:
Vem vill ha det så här? Ingen, vi vet ju hur det känns,
Skolan blundar, skiter i hur du mår, ingen bryr sig ens.
Friends är där, men mobbningen växer år för år,
Grisar härjar, kaoset fortsätter, det bara går.
Vem står upp för oss? Regeringen, var är ni?
Vi faller ner i mörkret, och ni blundar, ser ni inte vad vi blir?
Så här kan vi inte låta det fortsätta, nej, vi måste stå upp nu.

Brygga:
Så vad är planen, när ingen vill se?
När mobbningen växer och vi faller med?
Staten står med papper, med lagar skrivna,
Men i verkligheten är det vi som förlorar striden.

Refräng:
Vem vill ha det så här? Ingen, vi vet ju hur det känns,
Skolan blundar, skiter i hur du mår, ingen bryr sig ens.
Friends är där, men mobbningen växer år för år,
Grisar härjar, kaoset fortsätter, det bara går.
Vem står upp för oss? Regeringen, var är ni?
Vi faller ner i mörkret, och ni blundar, ser ni inte vad vi blir?
Så här kan vi inte låta det fortsätta, nej, vi måste stå upp nu.

Outro:
Mobbning är svaghet, visar ingen styrka,
Mobbare gör bort sig, de har ingen värdighet kvar.
En dag står de där, förstår vad de gjort,
Men då är skadan skedd, och ångesten gror fort.