Ingen vill vara där – låten om mobbning
”Ingen vill vara där” är den första låten från CS Club Schysst, ett projekt som drivs av Jerker Andersson med fokus på att bekämpa mobbning, främlingsfientlighet, rasism, våld, kriminalitet och droger. Låten är en del av ett bredare initiativ för att sprida budskap om empati och rättvisa, och att stärka unga att säga ifrån när de ser orättvisor som mobbning.
Med sin bakgrund som professionell DJ har Andersson aka DJ Fistfunk skapat en energifylld låt som finns såväl i såväl radioversion som uptempo och house remixer med dansanta beats, med ett allvarligt och angeläget budskap om mobbningens destruktiva och bortsedda effekter. Texten i ”Ingen vill vara där” lyfter fram hur ingen egentligen vill vara en del av eller bli utsatt för mobbning, och uttrycker en stark vilja att förändra miljöer där sådan negativitet frodas. Låten är både direkt och känslomässigt laddad, med en uppmaning till lyssnarna att agera mot mobbning och skapa ett mer inkluderande och vänligt samhälle.
Musikaliskt kombineras rytmer med en mer eftertänksam lyrik, vilket gör att låten både fungerar som radiolyssning, ett dansvänligt spår och en plattform för att nå ut med ett viktigt socialt budskap. Det är en låt som ämnas engagera både genom sitt drivande sound och genom sitt tydliga budskap om solidaritet och att stå upp mot mobbning och orättvisor.
Se texten (lyrics) under låtvalen här.
Ingen vill vara där (radio edit)
Ingen vill vara där (Fistfunk uptempo remix)
Ingen vill vara där (Fistfunk house remix)
Ingen vill vara där – text (lyrics)
Vers 1:
Mobbare slår ner dig, krossar ditt självförtroende,
Ord kastas som knivar, målet – ren förolämpning.
Wannabes, pretenders, tror de är något stort,
Men inuti är de små, svaga, utan ord.
Bara en fläck, på den här stora, runda jord.
Hangarounds som hänger på, ingen visar ryggrad,
Flockmentalitet, hjärnan lika svag som en badboll.
De fattar inget, tror att de har kontroll,
Men en dag faller fasaden, då ångrar de varje roll.
Refräng:
Vem vill ha det så här? Ingen, vi vet ju hur det känns,
Skolan blundar, skiter i hur du mår, ingen bryr sig ens.
Friends är där, men mobbningen växer år för år,
Grisar härjar, kaoset fortsätter, det bara går.
Vem står upp för oss? Regeringen, var är ni?
Vi faller ner i mörkret, och ni blundar, ser ni inte vad vi blir?
Så här kan vi inte låta det fortsätta, nej, vi måste stå upp nu.
Vers 2:
Mobbning förstör själar, lämnar ärr som aldrig läks,
Skolan ser det, men gör inget – som om de bara blundar.
De pratar om regler, men handlingen saknas,
Som om de själva är en del, i det dolda det skrattas.
Och mobbarna? Bara fega wannabes i förklädnad,
Pretenders som stapplar fram, fast i osynlig kedja.
Men tro mig, det slår tillbaka, allt de gör ger sår,
Varje ond gärning, blir deras svaghet tills slutet når.
Refräng:
Vem vill ha det så här? Ingen, vi vet ju hur det känns,
Skolan blundar, skiter i hur du mår, ingen bryr sig ens.
Friends är där, men mobbningen växer år för år,
Grisar härjar, kaoset fortsätter, det bara går.
Vem står upp för oss? Regeringen, var är ni?
Vi faller ner i mörkret, och ni blundar, ser ni inte vad vi blir?
Så här kan vi inte låta det fortsätta, nej, vi måste stå upp nu.
Brygga:
Så vad är planen, när ingen vill se?
När mobbningen växer och vi faller med?
Staten står med papper, med lagar skrivna,
Men i verkligheten är det vi som förlorar striden.
Refräng:
Vem vill ha det så här? Ingen, vi vet ju hur det känns,
Skolan blundar, skiter i hur du mår, ingen bryr sig ens.
Friends är där, men mobbningen växer år för år,
Grisar härjar, kaoset fortsätter, det bara går.
Vem står upp för oss? Regeringen, var är ni?
Vi faller ner i mörkret, och ni blundar, ser ni inte vad vi blir?
Så här kan vi inte låta det fortsätta, nej, vi måste stå upp nu.
Outro:
Mobbning är svaghet, visar ingen styrka,
Mobbare gör bort sig, de har ingen värdighet kvar.
En dag står de där, förstår vad de gjort,
Men då är skadan skedd, och ångesten gror fort.
