Ganska mycket har blivit diskuterat och utforskat då det gäller mobbning. Något som inte fått fullt tillräcklig uppmärksamhet är mobbning i relation till benägenhet för djurmisshandel.
2005 ställde Bill C. Henry och Cheryl E. Sanders i USA frågan om det fanns någon förbindelse. Deras forskningsgenomgång visar tydlig data gällande att barn som mobbar har en positivare attityd gentemot våld, och att mobbarna senare i livet löper större risk att vara involverade i drogmissbruk, kriminalitet och familjevåld. Ytterligare grupp som utmärker sig är de som både mobbat och utsatts för mobbning. De tillhör gruppen som mest sannolikt förblir mobbare även i vuxen ålder. Sammanfallande med detta vålds- och missbruksmönster är att barn som utfört djurmisshandel senare i livet rapporteras infalla i dylika mönster. Vidare visar det sig vara mer troligt att yngre djurmisshandlare likt mobbare, har positivare attityd gentemot våld, samtidigt som det är mer troligt att de visar positiv inställning för våld emot barn och kvinnor.
Olika faktorer utmålas som predisponerande för mobbning och djurmisshandel. Det kan röra sig om våld och/eller missbruk samt djurmisshandel i familjen, brist på positiv kontakt mellan föräldrar och barn, undermålig kosthållning, dåliga levnadsvanor i övrigt, pedofili, personlighetsstörning, utåtagerande diagnoser etc.
Bristen av empati, aggressioner och våldsamhet framhålls som situationsutlösande. Offren tenderar vara de som på något sätt utmärker sig som svagare. Djur räknas också som svagare. Länkarna mellan olika predisponerande faktorer, mobbning och djurmisshandel sammanfaller ganska tydligt. Dock föreslår senare utförd forskning att det kan finnas vissa skillnader, bl.a. i att djurmisshandlare har mer uttalade problem med känslokallhet och att de uppvisar sadistiska drag.
Även om mobbning och djurmisshandel hos vissa individer sammanfaller så betyder det inte att alla mobbare är djurmisshandlare eller att alla djurmisshandlare är mobbare. Grymhet mot djur och mobbning kan dock förknippas med ett brett spektrum av olika antisociala beteenden. Vidare studier får visa hur de etiologiska grunderna samstämmer hos de olika grupperna av förövare.
Mina erfarenheter av mobbning som skolbarn är att några av de värsta mobbarna också var väldigt elaka mot djur, t.ex. mot hundar, katter, ankor med dess ankungar, duvor och grodor. Dessa mobbare var även kriminellt belastade och kom från familjer med problem.
Tyvärr finns i Sverige och andra länder klart uttalad tendens att mobbade skolbarn utpekas som syndabockar eller att de missuppfattar. Inte sällan går mobbarna mer fria medan mobboffren vidare kan utsättas eller blir förflyttade. Med forskningen och evidensen som utgångspunkt vore det lämpligt att mobbarna och deras hemsituation noggrant utreds. Samtidigt är det fel att den som utsätts för mobbning ska behöva straffas ytterligare genom att behöva byta klass. CS CLUB SCHYSST kommer åter till detta ämne då det finns mycket att diskutera och framföra. Både mobbare, den som mobbas, hela klassen samt skolan behöver hjälp.
Referenser:
Bullying and Animal Abuse: Is There a Connection?, Bill C. Henry and Cheryl C. Sanders, 2005.
Effects of Childhood Adversity on Bullying and Cruelty to Animals in the United States: Findings From a National Sample , Michael G. Vaughn et al., 2012.
Factors that distinguish aggression toward animals from other antisocial behaviors: Evidence from a community sample, Emma Alleyne and Charlotte Parfitt, 2018.
